Karln min

Haha! Läste just om min alldeles egna slaskmaskin. Har man bevittnat det en gång är bilden fast för livet.

När det kommer till mat är helt ologiskt att vi hittat varandra. Vid kycklingmiddagar tvångstittar jag ner i min tallrik med förvridet ansikte, tänker på lyckliga saker och försöker få lillan att prata det mesta möjliga. Jag vill varken se eller höra.

Otroligt vad man kan utstå i kärlekens namn.

Nu vill jag ha vår. Jag tror lilla pippin också skulle vilja ha det. Det såg ruskigt kallt ut på pinnen. Jag kan gå med på en vecka till av minusgrader, men bara för jobbets skull. Man kan ju inte göra isblock i tö. Men inte mer snö. Nu får det faktiskt vara nog. Jag vill ha vår, sol, fågelkvitter och jag vill cykla med rädslan att få en av små dessa i örat.

Willkommen!

Min plysch(??)-orkidé började knoppa sig för några veckor sedan - total lycka! Den stod rak och ståtlig och jag väntade. Och väntade, med liten överdriven entusiasm om min fambo får säga sitt. Men det får han inte.


Knopparna håller inte riktigt jämn takt med den växande stjälken. Det är nog den charmigaste blomman jag har. Jag offrar gladeligen en plats vid köksbordet så att den får vara med:)

Bara för att

Älskade mor och far kom ner på en visit förra veckan. Då fick jag ståtliga tulpaner. Jag skröt om hur väl jag tar hand om dessa, och att de brukar hålla sig fina i mer än en vecka. Jag snittar, byter vatten och matar med isbitar om inte varje dag så varannan.

Så här gick det med den saken. (Så här har de sett ut hela veckan och jag har inte heller någon bra förklaring till varför jag låtit dem stå kvar på köksbordet i detta tillstånd)

Spring och handla!

Igår drack jag en öl gjord på ingefära, alternativt cider. Är lite förvirrad då det står öl på flaskan, men hittades på ciderhyllan och jag tycker att de på bolaget borde veta. Men hursomhelst, oboy så god! Att det är ingefära kan man inte ta miste på, stark så det nästan ryker ur öronen. Så spring iväg!

Den 14 februari 2011

I en veckas tid pratade lilla söta om alla hjärtans dag. Det är första året hon tagit det till sig, och det med råge. Där ser man vad skolan bidrar med! Hon hade hemliga samtal med sin bonuspappa om hur hon skulle överraska mig och bubblade om vad hon gjort i skolan. Hon lyckades faktiskt hålla det hemligt för mig. Det är stort! När måndagen infann sig bjöd hon mig på frukost på sängen.

När tösen kom hem från skolan var det första jag hörde Glad alla hjärtans dag!! Sen fick jag världens finaste kort och en bok. Hela hon glittrade. Jag med. Så fick hon kortet jag hade gjort till henne, och vi glittrade lite till. Man kan säga vad man vill om denna dag, men jag gillar den. Och att jag får dela den med jordens mirakel, tänk vilken lyckost jag är:)

Sett i Vällingby

Jag trodde med nyvaket huvud att det var ett slags rymdskepp. Helt ologiskt. Min fambo sa att det var NASA.

Ser det ut så för att det är så förbenat kallt ute? För det brukar inte se ut så, faktiskt.

Jag bryter tystnaden.

Nu har den släppt greppet om mig. Min nästan tjuriga inställning till att skriva något här. Likt en trotsig tonåring har jag vägrat. Kan ju också ha att göra med att jag haft bättre saker för mig än att spendera tid på detta. Idag har jag inte det. Idag har jag busat mig svettig med lillan tills hon åkte iväg för några timmar, läst lite bloggar, tupplurat skamligt länge, suttit på köksstolen och fotat ointressanta saker i vårt mintkök (åå, vad jag längtar till flytten!!).