Ikväll.

Kanske ska jag ge mig ut på osäker mark ikväll med.. Har grubblat på mönster hela natten. Ja, med det sagt kanske jag borde gå och lägga mig tidigt. Men det gnager.

Dom där dockorna..

Jag är rasande arg. Dumma docka, dumma symaskin och dumma tyg!! Har ägnat en hel kväll åt att sy en klänning till tösens docka. Har fått montera isär maskinen då tyget fastnade och när klänningen är klar har den förbenade dockan gått upp i vikt och plagget är för litet - så att sömmarna inte håller. Ja, jag är rasande.

Gråta vill jag också göra, så arg är jag.

Pedagogiska dockor.

Tänk, jag har turen att få sy två av dessa dockor. Jag är en lyckans tjej! En docka ska likna min fantastiskt vackra tös, den andra ska likna mig. Min överambitiösa sida har valt att genomföra detta och prestationsångesten hänger tungt över huvudet. Självklart ska min flicka ha den finaste dockan, så är det bara:) Får se om jag får bestående men av detta...

Dessa små dockor används alltså på dotterns förskola och givetvis på mitt arbete också. De plockas fram när det är samling, för att tydliggöra vilka barn som är där, vilka som är sjuka eller lediga. Det är en supermysig idé, det tycker jag verkligen, men jag kan inte hjälpa att sucka lite. Suckar för att jag vill vara bättre på att sy än vad jag verkligen är. Förbenat.

Var dags damm

Imorgon har jag varit sjuk en hel arbetsvecka. Plikterna på jobbet har utgått. Detsamma gäller för plikterna här hemma. Det är så dammigt att det är pinsamt. Vi vågar knappt gå nära alla hörn då de luddiga dammråttorna kan anfalla. Vårt boende är inte så stort men sakerna är många - blir det dammigare då?
När jag blir rik (ja, eller min fambo, eftersom jag har valt fel yrke... hrmf) vill jag ha en självgående dammsugare och/eller städhjälp. Jag tar det billigaste, för jag misstänker att min snålhet kommer hålla i sig trots förmögenheten.

Pratsjuk

Hört i sängen någon gång mellan kl. 00 och kl. 05

Dumma tidningskiosk!!
Så kröp hon ihop i fosterställning.

Det ordet har jag nog aldrig ens använt i vaket tillstånd.

En sista sväng.

Jag tar en sista sjuksväng. Kavaljeren? Streptokocker.

Med det sätter jag punkt för hösten.

H1N1

Jag var inte så bra på det här med att blogga. Jag tycker inte om att vara dålig på saker, men jag måste nog inse att detta faller på min vara-sämre-på-lista. Tror jag har hamnat i en sorts cybersvacka, det är en pina att kolla mailen och att sitta framför skärmen. Det är ju inte alls så jag vill vara! Jag skyller på H1N1.

Så, jag har varit sjuk ganska länge nu. Det rör sig om kanske 6 veckor, om inte längre. Detta betyder att jag konstant måste bära med mig näsdukar, eftersom det annars kan bli en aning obehagligt både för mig och mina medmänniskor. Ett paket i kappan, helst ett i vardera ficka och så klart två i väskan. Så måste jag ha med mig kräm så jag kan smörja min stackars snok. Den behöver extra omtanke för tillfället. Sen är det min hals. Den kräver att jag bär med mig vatten, halstabletter och min käre sambos astmamedicin. Det är slem, gegg och grönt överallt. Inte det minsta kul. Men jobbat har jag gjort, för jag hävdar att jag är stålkvinnan. Ja, sen är jag rädd att det ska börja plinga i chefens dator om jag är borta från jobbet fler dagar. Då måste jag på psyksamtal med henne för att bevisa att jag inte har psykiska problem. Frågan är om hon kanske ändå misstänker det efter vårt medarbetarsamtal? (Jag bestämde mig nämligen för att vara mig själv och visa min neurotiska sida:)

Med all rätt går sjukdomssnacket hejvilt på jobbet. Det pratas om svininfluensa, streptokocker, svinkoppor och scharlakansfeber. Det enda som inte går på jobbet är det förstnämnda. Med mitt bedrövliga immunförsvar har jag nog valt fel yrke.. Vaccinpratet hör jag minst 5 ggr/dag. Det gör mig obekväm. Det hade nog varit enklare om chefen hade tvingat oss att ta det, då hade jag inte haft något val. Men nu är det ju inte så. Vi har inte ens fått någon rekommendation. Har hört att det gör ont att få just den här sprutan. När jag får höra detta är min respons att jag väntar tills de ger ut vaccinet i pillerform.. Jag är hysteriskt nålrädd, och tanken på att de inte bara ska sticka mig utan dessutom spruta in något främmande i min fina arm gör mig ledsen i kroppen. Sist jag gav ett blodprov krävdes tre sköterskor: En som stack mig (dvs. djävulen), en för att hålla fast armen och en som satt och strök mig över huvudet och pratade lugnt (hade hon inte varit nåltokig skulle jag säga att hon hade en släng av ängel i sig). Då var jag 29år gammal. Pinsamt. Så, nej, jag vill inte ta vaccinet. På riktigt. Men jag får lite dåligt samvete, jag har ju en tösabit här hemma.. som antagligen redan haft svinis, men man vet ju aldrig...

Nä, det är lördag och nu ska jag utnyttja den.