Detta lilla projekt har jag längtat efter att sätta tänderna i! Äntligen hittade jag en riktigt sunkig lampskärm, från Myrorna. I all min iver glömde jag ta en "före" bild (den var hejdlöst skabbig! en riktigt solblekt, dammig 80-tals klassiker i vad jag tror har varit nån aprikosnyans).
Lillan gjorde ett tappert försök att bada, men det blev bara fötterna som doppades. Jag hade full förståelse, doppade tån och sa blankt nej till midsommardoppet. Men vänninan C hoppade i och stod så snällt och väntade på stumpan, hon var nästan blå när hon kom upp. Ljuva svenska sommar!!
När vi kom hem slängde vi in grejerna och begav oss till Grönan för att överraska lilla söta...
... TADAAA!!
Lagom fånig presentblomma till värdarna, är mycket stolt över valet:)
Fantastiskt stora blåklockor!
Fin utsikt...
Min sommartjej!
Smultron i mängder...
småkryp likaså.. huu.
Ingen dans kring stången i år - stumpan fick bestämma.
Min sommartjej, igen!!
En guppig åktur med en massa kramar:)
När lillans kalas var slut stannade hennes bästa lilla T och lekte. Sedan följe hon med oss till Marabouparken för middag och bad. Kunde det bli bättre?! Tjejerna behövde verkligen ett dopp i det tveksamt rena vattnet. En nödvändig blötläggning efter en svettig dag med sötsaker.
Äntligen kom jag ihåg att ta med kameran! Medan tjejerna svalkade av sig kund jag plåta mina kära objekt.
Lilla söta på språng. Hon är så underbar att jag tappar andan. Hon har kvittrat hela dagen och det gör mig varm i hjärtat att få dela det med henne.
När vi var klara i parken fick vi hämtning av lilla T's pappa. På vägen till bilen kom tjejerna på att de ville sova över. Påhitten bara sprutar ur dem. Jag tror hela sumpan hörde när de vädjade till oss.Under den här årstiden är jag överlycklig att jag inte är en kontorsråtta. Jag skulle vara så butter och bitter om jag gick miste om alla soltimmar. Jag är också glad att jag kan dra på mig mina tunna sommarklänningar och inte behöva anpassa mig till någon dresscode, det skulle ta livet av mig. Men dessa tämligen svala kläder räcker inte för tillfället.
På jobbet (som förvandlats till en gryta) står luften stilla och ventilationssystemet som fungerade alldeles lysande när det var som kallast i vintras (blåste då och då ut 10 gradig luft...) har redan tagit semester. Det är varmt. Men jag står ut och vägrar klaga, för jag har väntat flera månader efter värme.
Jag hade utvecklingssamtal med föräldrar hela veckan, under eftermiddagarna (då jag redan är alldeles klibbig. Speciellt under två samtal drabbades jag av hemska svettattacker, det bokstavligen rann om mig. Och jag tycker det blir lite pinsamt.
När det första samtalet var över och jag tänker att plågan är över tar denna mamma upp en present och överlämnar denna med lovord för min inskolning av sonen. Jag passerade då gränsen till hälsosamt svettande och fick samtidigt gåshud. Otäckt. Men det värsta var att jag då var tvungen att krama om henne! Jag var tvungen varna henne men jag tror inte hon uppfattade allvaret i det. Hon hävdade att även hon var blöt i svett. Det var ren och skär lögn - kvinnan var sval! Det kändes som jag skulle fastna på henne vilket gjorde att jag svettades ännu mer. Huu… Jag cyklade hem lite lätt skamsen och väldigt frågande.
Vid det senaste samtalet som var idag, kände jag hur det började rinna direkt jag satte mig i soffan. Under 50 min satt jag rak i ryggen och blixtstilla för att inte nudda klänningen (det blir hemska fläckar!!) Det formligen rann under klänningen. Det var jättesvårt att koncentrera sig på samtalet när jag känner eländet och måste smygtitta så det inte syns på klänningen. Föräldrarna satt bakåtlutade och hade bra mycket mer kläder på sig och inte hade de några fläckar på sig. Vad är det för fel?!
Idag cyklade jag hem med ryggont och en lättnad att alla samtal nu är avklarade. Jag kanske har en massa slaggprodukter i kroppen som måste ut och då gör det i form av svett?? Eller var det någon omedveten nervositet som satte in?? Är det bara jag som svettas så?!
Sovrumslampan glider ner. Och jag kan inte tänka kreativt nog för att lösa problemet och fortfarande få det som jag vill att det ska se ut. Jag somnar med sladden i skallen. Vad göra?!
Det känns bra. Strax ska jag inviga med en dusch!
I tre dagar har vi besök av Milla. Stumpis har väntat hela vårterminen och idag var det äntligen dags. Total lycka!
Fantastiskt väder, mycket folk, mormor och morfar tillsammans med oss på filten, Sara Varga (till lillans förtjusning), jordgubbar, stämning på topp, Di Leva, sockervadd. Åh, vilken dag:)
Dagens höjdpunkt om lilla söta får yttra sig, men det blev bättre än bara en konsert...
Man säger ingenting - mamma pratar! Autograf och så klart den obligatoriska fototagningen. Det är stort för sjuåriga flickor!
Vem ska jag tro på tro på tro på när... Nostalgi!
En knäckt karl
Härligt att sumpan gör såna här jippon. Och så härligt att vara hemma på 5 min.
