Fästingar

Dessa små kryp är djävulens redskap och totalt onödiga. Min kärlek berättade att man ska elda upp dem istället för att slå ihjäl dom. Då tänkte jag att man kanske skulle kunna ta och elda upp hela Stockholm, så dom dör? Då kanske man kan leva utan en evig stress. I och för sig skulle man ju kunna tutta på hela södra delen av landet så man är på den säkra sidan.

Hur detta på ett praktiskt och säkert sätt skulle utföras är oklart.

Det här med nycklar.

Just det, jag har gjort det igen. Fast i omvänd ordning. Nycklarna är nu inlåsta på jobbet, givetvis är det jag som öppnar imorgon. Det börjar tära på min självkänsla.

En ros..

till min sambo och mina föräldrar, och "svärmodern"! De har haft en kreativ helg som inkluderade tur och retur med bil och buss mellan Umeå och Stockholm. Det har varit kaos. Imorse klev vi upp 04.45 och efter en kanna kaffe och macka gav vi oss ut till Shurgard för att lasta in allt i förvaringsutrymmet. (Shurgard är förövrigt säkert som ett fort!) Mina kära stackars föräldrar satte sig sen i bilen för att köra 8+ timmar. Tack alla för en fantastisk insats!

12...

är en tråkig siffra. I alla fall när det anger hur många resor jag måste bekosta per månad i umgängesresor.

Viktig

Igår fick jag känna mig viktig. Ja, eller extra viktig för jag är alltid högst nödvändig. Jag gjorde en rundtur till Umeå och tillbaka på 3 timmar. Det var VIP-behandling när jag klev på samma plan med samma besättning på tillbakavägen. Hämtade tillbaka mitt hjärta:)

Sundbergs Konditori

i Gamla Stan, mumma. Jag och käresta intog maffiga bakelser, ja rekommenderar!
Det var en bra stund att grunna å om det är värt att spendera 500 kr på gummistövlar. Vet fortfarande inte.

Prat

Min sambo tycker att jag är söt när jag pratar med datorn. Det är så jag får mina frågor besvarade.

Idag

Idag hade jag öppningen på jobbet. Min älskade sambo klev upp i ottan för att köra mig (puss och tack!) så att jag inte skulle behöva ta nattbussen (!?) till Sundbyberg. En sådan god morgon, fram till målet. Neeej.

Jag i Sumpan, nyckel och larmnyckel i Täby.

Så många frågor, så lite tid..

Är det bara jag som har svårt för att förstå hur saker och ting förhåller sig här i blogg-världen? Jag är helt lost, och teknikinkompetent som jag är är det svårt att åtgärda problemet. Behöver nog en intensivkurs med kunniga S.

Men jag lyckades i alla fall skjutsa er vidare till en annan sida i cybervärlden. Ja, nu blev jag stolt!
(Förresten är det ganska fantastiskt med hela den här internet-grejen, jag blir imponerad varje gång jag börjar fundera. Och nej, jag är fortfarande "bara" 30 så ja, jag borde ha vant mig vid det här laget.)

Mitt hjärta försvann idag.

Umgänget har börjat. Dottern i Umeå och jag här. Om jag ändå visste att hon hade det bra, då skulle det göra lite mindre ont.

Dr Frost har landat.

Min älskade sambo och hans föräldrar har landat. Verkligheten har börjat. Men semesterkänslan håller sig kvar (förutom på vädersidan då.. saknade min tjocktröja och min jättefina gula scarf imorse på väg till jobbet)

ja, jösses...

Jag visade mitt sanna jag för Sumpan idag.

Imorgon kommer min kära sambo och hans föräldrar hem. Jag har lånat bilen i en veckas tid så det var dags att tanka. Jag och tösen svängde in på OKQ8 efter jobbet. När vi stannat vid pumpen började jag leta efter spaken till tanklocket. Letade och letade.... hittade ingen spak! Helt galet. När jag blivit nog stressad sms:ade jag min kära sambo i USA i hopp om att få veta var denna rackarns spak satt. Just som jag skickat iväg meddelandet dör telefonen. Typiskt. Det var bara att traska in på macken och be gossen bakom kassan om hjälp. När jag hade pratat ett tag såg gossen ut som ett frågetecken. Efter lite mer prat från min sida undrar han om jag provat att bara öppna den för hand. (I mitt huvud ekar det "Med fingrarna??!" men säger det tack och lov inte högt) Jag antar att jag såg ganska dum ut eftersom det tog ett tag att koppla, har ingen större koll på tanklocksområdet. Tanken hade inte ens slagit mig. Och mycket riktigt, sekunderna innan denna gosse kom till bilen hade jag med hjälp av pekfingret öppnat locket. Jag skrattade gott medan den hjäpsammen gossen såg lite förlägen ut. Besöket på macken tog lite mer än en kvart.

Två timmar senare laddar jag mobilen, slår på den och har då fått svar och bekymrade sms av min älskade sambo. Till min ursäkt vill jag bara säga att jag avverkat min första, något röriga dag på nya jobbet. Det måste ju vara anledningen till att jag inte kunde tänka logiskt.

time's up

då var tiden kommen. Semestern slut och verkligheten tar vid. Imorgon är första dagen på nya jobbet. Det är med blandade känslor jag går till sängs ikväll. En blandning av spänning, förväntan, glädje, ångest och ledsamhet. Ångest och ledsamhet för att de lediga, soliga dagarna med lilla tösen är över... och för att hösten kommer snart. Och när hösten kommer är allt kul över. Det har varit min filosofi sedan ja, jag minns inte när jag började få denna känsla men det tyder på att det pågått länge.. Lite ledsamhet för att lilla vackra får så långa dagar på dagis, vilket små skatter inte ska behöva. Det blir nytt för henne, nytt för mig. Spänning och förväntan för hur det kommer att te sig på jobbet. Jag hoppas på trivsel och lycka och att min intuition inte är helt off.

Så, blandade känslor här i Täby.

Är det möjligt?!

Efter 5 dagar med bad vid Rösjön har tösen fått nog. Så idag blir det ingen strand, till min stora besvikelse. Det är en av sommarens varmaste dagar och då är det vindstilla radhusområdet inte att föredra. En vattenspridare efterlyses!

nämen!

Kom just på att jag numera bor i samma stad som IKEA! För en norrlänning (som kommer från en nordligare stad än Sundsvall) var detta verkligen ett nämen!-moment. Har börjat med inköpslistan! Jag ska köpa en slickepott.

Känner lugnet

Bilresorna har gått bra, inskolning har gått ännu bättre, jag har än så länge hittat allt jag behöver i huset och vädret har varit suveränt. Dessutom blev dagens middag god: jag känner lugnet. Och ler lite. Min lilla söta har lämnat mig ensam på altanen för att arbeta på sitt sociala närverk: hon har fått in en fullträff och har nu en bedårande nyfunnen väninna på besök. Hon är stolt, det krävdes mod att ta första steget och det värmer hjärtat:)

Ja, då kanske det blivit dags för en kort förklaring av mitt nya läge. Har alltså tagit över mina "svärföräldrars" (det är inte på papper än) hus för närvarande, eftersom vi får vår lägenhet i slutet av augusti. Så jag och lilla söta flyttade hit för några dagar sedan, medan min sambo och hans familj befann sig i NY. Detta gjorde mitt lätt nervös då jag inte är så bekant med huset och Stockholm i övrigt! De kommer hem igen om en vecka.. Och när de anländer i huvudstaden igen kommer de bli grymt förvånade över vilken förvandling jag genomgått, från noll koll till massor... ja.. typ. Jag kan i alla fall stänga av GPS:en då och då:)

Så är det. Nu är det dags att plocka undan efter middagen, ni vet, den där roliga stunden.

Jag har landat

.. i dubbel bemärkelse. För det första så har jag på den mentala nivån har jag befunnit mig här ett tag nu, men ikväll blev tristessen för tung. Nu är det dags, även om det är mörkt på okända vatten:) Många frågor surrar i mitt redan tunga huvud. Men så..

För det andra så jag idag påbörjat det nya livet, i ny stad med nya uppdrag. Har lämnat norr för kungliga hufvudstaden. För att inviga detta nya liv tog jag och min underbara hälft, tösen på 5 år, en biltur på kvällskvisten. Målet var att hitta nya dagiset som vi ska till imorgon då inskolningen börjar.. Tack och lov för GPS! Det slår slint på mitt lokalsinne så fort jag kommer till Stockholm, men den här gången hade jag bara en 5 åring att förlita mig på så jag vässade mig själv (med teknisk utrustning). Det gick helt suveränt att hitta dit, och halvvägs tillbaka... sedan lossnade apparaten från rutan och föll ner mellan sätena. GPS-kvinnan fortsatte prata medan jag närmade mig en korsning... Medan jag letade efter den svarta saken, tittade på vägen, försökte lyssna på vad kvinnorösten sa och med min lugnaste röst försökte förklara till tösen att jag måste koncentrera mig, körde jag naturligtvis fel. Helt galet fel, vilket betydde en omväg ute på E18 eftersom man tydligen inte kan göra u-svängar varsomhelst.

Så, jag går till sängs lite orolig inför morgondagen då vi ska ut i morgontrafik.