I vårt fina kök

Här står numera en Rolls Royce.

Välkommen på kaffe!

Glad påsk!

Och vilken påsk sedan. Inte nog med att vi får fira den i nya hemmet, första brännan har infunnit sig. Jag kan glatt ställa mig framför spegeln och konstatera att jag inte längre är blå/grön i hyn - hur fantastiskt som helst! Och det är bara april. Sweet:)

Annars är första bjudmiddagen avklarad. Mor och far är i stan och det var på tiden att de fick lite redig mat av oss, efter allt slit de gjort (och gör) i samband med flytten. Det bjöds på rostbiff, fransk potatissallad och jordgubbstårta. Min sambo har längtat efter det där köttet, eller snarare har han längtat efter att tillaga köttet i vår nya ugn med tillhörande termometer. Det har faktiskt jag med. Så idag åt jag gladeligen rostbiff och det var helt i min smak. Ett pytte steg för mänskligheten, ett stort steg för mig! (Fast när de kom till mitten av själva steken började det uppenbara sig vita strimmor och då kände jag genast hur mätt jag var. På tok för mätt för en andra omgång:)

En trevlig påskmiddag med gott sällskap, bättre kan det inte bli.

Barn om barn

Första inlägget från nya boet - som jag bokstavligen älskar!! Det är så fint, och stort, och så fiint! Lillan trivs som en överlycklig fisk som åter funnit vatten efter en tids torka, och hon sussar nu sött i rummet bredvid. Nu till anledningen varför jag skriver detta..

När jag nattade henne ikväll kom (åter igen) hennes funderingar kring barn. Hon har sedan en tid sedan bestämt sig för att hon ska abortera barn när hon blir stor. Ja, det blev lite snurrigt med bokstäverna, men det rättade vi till och nu sitter det som en smäck: hon vill adoptera ett barn. Ikväll vädrade hon ytterligare tankar kring detta.

- Mamma, när jag blir lika stor som dig, får jag också vara uppe sent då?
- Ja, när du blir större får du det.
- Då, får jag vara uppe när mina barn sover?
- Ja, det får du bestämma själv.

Tystnad uppstår

- Jag ska adoptera ett barn som ser ut så här (lägger huvudet på sned, tittar i kors och hänger ut tungan)
- Du menar ett barn som är sjukt (det är så vi försökt förklara utvecklingsstörningar)
- Ja, ett sånt. För de behöver ännu mer hjälp. De måste ju också ha föräldrar, mer än vanliga. Dom kanske inte vill välja ett sånt barn utan ha ett fint istället, men jag vill ha ett sjukt barn för de är så gosiga och snälla. Och för att man måste ju hjälpa dem.

Tystnad igen

- Jag vill ha ett barn som L... (en pojke på hennes skola)

Åter igen tyst

- Jag ska köpa ett barn i rullstol.

Någon minut senare sov hon, mitt lilla omtänksamma hjärta. Min skatt som har så fina tankar.

Ett smakprov

Ikväll kom känslan, den utmattade, trötta, ont-i-huvud/nacke/rygg känslan. Den känslan som kommer när ett liv ska packas ihop. Jag var inte alls beredd.

...

18 lådor och 11 dagar kvar, hur många lådor är då kvar att fylla? Ingen aning, men jag har en otäck känsla av att det det inte kommer vara så lugnt och golvtomt så länge till. Märk väl att jag har denna otäcka känsla med ett leende på läpparna, vilket gör det hela lite creepy när jag tänker efter.

Ikväll har jag i alla fall fört över ännu en stor summa pengar för lägenhetsköpet. Packningen fick vänta. Då har jag ju varit lite effektiv i afton.