Första inlägget från nya boet - som jag bokstavligen älskar!! Det är så fint, och stort, och så fiint! Lillan trivs som en överlycklig fisk som åter funnit vatten efter en tids torka, och hon sussar nu sött i rummet bredvid. Nu till anledningen varför jag skriver detta..
När jag nattade henne ikväll kom (åter igen) hennes funderingar kring barn. Hon har sedan en tid sedan bestämt sig för att hon ska abortera barn när hon blir stor. Ja, det blev lite snurrigt med bokstäverna, men det rättade vi till och nu sitter det som en smäck: hon vill adoptera ett barn. Ikväll vädrade hon ytterligare tankar kring detta.
- Mamma, när jag blir lika stor som dig, får jag också vara uppe sent då?
- Ja, när du blir större får du det.
- Då, får jag vara uppe när mina barn sover?
- Ja, det får du bestämma själv.
Tystnad uppstår
- Jag ska adoptera ett barn som ser ut så här (lägger huvudet på sned, tittar i kors och hänger ut tungan)
- Du menar ett barn som är sjukt (det är så vi försökt förklara utvecklingsstörningar)
- Ja, ett sånt. För de behöver ännu mer hjälp. De måste ju också ha föräldrar, mer än vanliga. Dom kanske inte vill välja ett sånt barn utan ha ett fint istället, men jag vill ha ett sjukt barn för de är så gosiga och snälla. Och för att man måste ju hjälpa dem.
Tystnad igen
- Jag vill ha ett barn som L... (en pojke på hennes skola)
Åter igen tyst
- Jag ska köpa ett barn i rullstol.
Någon minut senare sov hon, mitt lilla omtänksamma hjärta. Min skatt som har så fina tankar.
Nejmen sötaste!
SvaraRadera