Jag är gjord!

Det här är jag, i tantform. Sjukt likt!

Aphus

Julbord i all ära, men inte med 49 st barn.

Skönsång... en uppföljare

Tösen kom i söndags på en ny variant på luciasången, den lyder

Sankta Lucia, ge mig en tia
tian va rutten, dra mig i snoppen

Jag och min käre fambo tyckte det var vansinnigt kul. Det är alltid lika kul när oväntade ord poppar ur en sån söt och liten mun!
Tänk att könsord är så kul.. Jag och min sambo pratade om det härom dagen och kom fram till att ordet penis har en oslagbar inverkan på folk, kvinnor som män. Min sambo hade varit ute med några killar från jobbet när han, av någon okänd anledning, nämnt ordet penis... (är för övrigt väldigt nyfiken på vad de pratade om) Vad blev responsen? Fniss. Ordet är ett tvättäkta fnissord. Jag tycker det är ett kul ord, det är som saftigt att uttala... ja, det är den närmaste förklaringen jag har till hur jag upplever det när jag artikulerar. Inte alls lika roligt som ordet snopp. Snippa är inte heller lika kul. Jag kan förstå varför jag blir lite fnissig när penis nämns, för jag är jag. Men killar.. varför blir det en hihi-han/hon-sa-penis-stämning? De bär ju runt på den. Vardag liksom. Vilket i sig är väldigt roligt det med.
Frågorna är många.

Skönsång

Så här i juletid hörs många julsånger från lilla tösen. De verkar ligga i hårdträning på dagis. Ibland får vi lyssna till de traditionella sångerna, ibland kommer nya, modernare varianter. Ett exempel på det senare är en hipp omskrivning på den gamla Sankta Lucia jag sjöng när jag var liten..

Sankta Lucia, ge mig en tia
tian var rutten, dra mig i tutten

Tösen tycker det är hysteriskt roligt. Jag med.

Over and out, nu ska vi baka lussekatter.

I did it!

Jag gjorde det! Så här ser min tösabit ut! På pricken. På riktigt.

En kvar. Suck.

Ikväll.

Kanske ska jag ge mig ut på osäker mark ikväll med.. Har grubblat på mönster hela natten. Ja, med det sagt kanske jag borde gå och lägga mig tidigt. Men det gnager.

Dom där dockorna..

Jag är rasande arg. Dumma docka, dumma symaskin och dumma tyg!! Har ägnat en hel kväll åt att sy en klänning till tösens docka. Har fått montera isär maskinen då tyget fastnade och när klänningen är klar har den förbenade dockan gått upp i vikt och plagget är för litet - så att sömmarna inte håller. Ja, jag är rasande.

Gråta vill jag också göra, så arg är jag.

Pedagogiska dockor.

Tänk, jag har turen att få sy två av dessa dockor. Jag är en lyckans tjej! En docka ska likna min fantastiskt vackra tös, den andra ska likna mig. Min överambitiösa sida har valt att genomföra detta och prestationsångesten hänger tungt över huvudet. Självklart ska min flicka ha den finaste dockan, så är det bara:) Får se om jag får bestående men av detta...

Dessa små dockor används alltså på dotterns förskola och givetvis på mitt arbete också. De plockas fram när det är samling, för att tydliggöra vilka barn som är där, vilka som är sjuka eller lediga. Det är en supermysig idé, det tycker jag verkligen, men jag kan inte hjälpa att sucka lite. Suckar för att jag vill vara bättre på att sy än vad jag verkligen är. Förbenat.

Var dags damm

Imorgon har jag varit sjuk en hel arbetsvecka. Plikterna på jobbet har utgått. Detsamma gäller för plikterna här hemma. Det är så dammigt att det är pinsamt. Vi vågar knappt gå nära alla hörn då de luddiga dammråttorna kan anfalla. Vårt boende är inte så stort men sakerna är många - blir det dammigare då?
När jag blir rik (ja, eller min fambo, eftersom jag har valt fel yrke... hrmf) vill jag ha en självgående dammsugare och/eller städhjälp. Jag tar det billigaste, för jag misstänker att min snålhet kommer hålla i sig trots förmögenheten.

Pratsjuk

Hört i sängen någon gång mellan kl. 00 och kl. 05

Dumma tidningskiosk!!
Så kröp hon ihop i fosterställning.

Det ordet har jag nog aldrig ens använt i vaket tillstånd.

En sista sväng.

Jag tar en sista sjuksväng. Kavaljeren? Streptokocker.

Med det sätter jag punkt för hösten.

H1N1

Jag var inte så bra på det här med att blogga. Jag tycker inte om att vara dålig på saker, men jag måste nog inse att detta faller på min vara-sämre-på-lista. Tror jag har hamnat i en sorts cybersvacka, det är en pina att kolla mailen och att sitta framför skärmen. Det är ju inte alls så jag vill vara! Jag skyller på H1N1.

Så, jag har varit sjuk ganska länge nu. Det rör sig om kanske 6 veckor, om inte längre. Detta betyder att jag konstant måste bära med mig näsdukar, eftersom det annars kan bli en aning obehagligt både för mig och mina medmänniskor. Ett paket i kappan, helst ett i vardera ficka och så klart två i väskan. Så måste jag ha med mig kräm så jag kan smörja min stackars snok. Den behöver extra omtanke för tillfället. Sen är det min hals. Den kräver att jag bär med mig vatten, halstabletter och min käre sambos astmamedicin. Det är slem, gegg och grönt överallt. Inte det minsta kul. Men jobbat har jag gjort, för jag hävdar att jag är stålkvinnan. Ja, sen är jag rädd att det ska börja plinga i chefens dator om jag är borta från jobbet fler dagar. Då måste jag på psyksamtal med henne för att bevisa att jag inte har psykiska problem. Frågan är om hon kanske ändå misstänker det efter vårt medarbetarsamtal? (Jag bestämde mig nämligen för att vara mig själv och visa min neurotiska sida:)

Med all rätt går sjukdomssnacket hejvilt på jobbet. Det pratas om svininfluensa, streptokocker, svinkoppor och scharlakansfeber. Det enda som inte går på jobbet är det förstnämnda. Med mitt bedrövliga immunförsvar har jag nog valt fel yrke.. Vaccinpratet hör jag minst 5 ggr/dag. Det gör mig obekväm. Det hade nog varit enklare om chefen hade tvingat oss att ta det, då hade jag inte haft något val. Men nu är det ju inte så. Vi har inte ens fått någon rekommendation. Har hört att det gör ont att få just den här sprutan. När jag får höra detta är min respons att jag väntar tills de ger ut vaccinet i pillerform.. Jag är hysteriskt nålrädd, och tanken på att de inte bara ska sticka mig utan dessutom spruta in något främmande i min fina arm gör mig ledsen i kroppen. Sist jag gav ett blodprov krävdes tre sköterskor: En som stack mig (dvs. djävulen), en för att hålla fast armen och en som satt och strök mig över huvudet och pratade lugnt (hade hon inte varit nåltokig skulle jag säga att hon hade en släng av ängel i sig). Då var jag 29år gammal. Pinsamt. Så, nej, jag vill inte ta vaccinet. På riktigt. Men jag får lite dåligt samvete, jag har ju en tösabit här hemma.. som antagligen redan haft svinis, men man vet ju aldrig...

Nä, det är lördag och nu ska jag utnyttja den.

Men va sjutton!

Har varit sjuk i en vecka och trodde jag var på bättringsvägen. Så vaknade jag i natt av att jag nös.. och nös.. nös, nös och snöt mig tills jag kände lusten att börja gråta. Med det var det kört. Mår idag värre än vad jag gjort sedan 5 dagar tillbaka. Det är väl självaste sjutton!
Min fabolöse sambo har sällskapat mig i eländet sedan i måndags och mår värre även han, stackaren. Han verkar inte vara Stålmannen, trots ihärdiga försök att övertyga mig.

Min älskade tös däremot, hon kom instudsande i köket imorse med termometern i högsta hugg. Ögonen gnistrade och hon hade utan tvekan känt att kroppstemperaturen gått ner avsevärt! Men hon har fortfarande feber, den uppgår dock inte till 40.7 grader.

Ja, med det sagt kanske jag inte ens ska försöka mig på att planera in nåt i helgen.

Pengar.

Man har gått och fixat jobb, med fast inkomst. Det är nytt med månadslön och något jag såg fram emot. Som student går man och tänker att livet blir liite mindre stressigt utan CSN-lån. Vad händer sen? Tingsrätten händer. Slantarna sugs från kontot och helt plötsligt ligger man under mer press än med ett bidrag och lån på knappa 7000. Hur är det möjligt? Pratade med en kvinna på Familjerätten igår, som höll med mig om vansinnet. "Antalet umgängesresor ska grundas på de ekonomiska förutsättningarna." Ja, det låter ju logiskt, så logiskt att det nästan är dumt att säga högt. Ändå blir antalet resor som ska betalas av mitt visakort 18 denna månad.

18 resor.

Fortsättningen.

Imorgon kommer folk och river ut mattan med oönskade invånare.

Med en fot på vardera sida.

Tidigare tillhörde jag den springvickande skaran av förskollärare. Nu tillhör jag den andra sidan. Så jag vet hur sista-minuten-vikarier känner sig på ett nytt ställe. Numera vet jag även hur ordinarie personal upplever det i kristider.

Med det sagt har jag ryckts mellan förtvivlan, irritation och dåligt samvete idag. Dåligt samvete för att jag tänkt ordet inkompetent ungefär femtio gånger. Ibland är saker svåra, ibland är det bara sunt förnuft. Som att sopa upp mat från golvet.

Såg ni!

Jag la in min första bild!! Hurra!
Jag har en tendens att förstora saker jag inte riktigt kan direkt:)

Rörigt med metaller.

Bild från Anticimex, Fotograf Lennart Falk.


T - Mäh, vet du vad jag fick höra idag!! Min sambo ringde och berättade.. Jo, så här är det: förra veckan hittade jag två guldfiskar i hallen!!
C- I hallen??!
T - Guldfiskar? (Paus) Nä.. silverfiskar var det.

Det min sambo berättade att källan till dessa små otrevliga och högst äckliga varelser finns under den vidriga heltäckningsmattan i tösens rum (den som skulle varit borta innan vi flyttade in). Fortsättning följer...

Tecken på.. ?

På eftermiddagen sitter jag i köket tillsammans med min mor och dotter. Dotter ligger på golvet bredvid mig och leker högljutt. Mor sitter mitt emot mig medan jag har datorn framför mig. Följande händer i mitt huvud:
Datorn startar och min fina skrivbordsbild poppar upp.
Jag tänker att det är en fin bild... att jag skrivit ut bilder att sätta upp på tösens dagis... att jag glömt sätta upp dessa bilder på dagis: att jag GLÖMT HÄMTA tösen på dagis idag! Och att jag redan är hemma. Panik.

Min mor, som sitter och iakttar mig från andra sidan bordet, utbrister: Vad är det som har hänt?!
Svaret: Jag har glömt tösen på dagis.

Men jag skulle inte hämta, hon har ju inte varit där idag. Hjärtklappningen gav sig efter några sekunder.

En första

Idag har jag avslutat vänskapen med någon. Denne är borttagen från min Facebook-krets. Det känns bra.

Internet is in the house! yo.

Eller ska man skriva lägenhet? Den hyrda lägenheten? För att understryka att vi inte nått dit alla andra i vår omgivning befinner sig? Nu kom jag av mig..

Nåja Nät, jösseligen så skönt och avstressande. Det var lyx att betala räkningar hemifrån!

Det är ok, ni kan låna vår sms-ring-ring!

Sambon var för någon dag sedan och hämtade hem lilla tösen från en kompis. Flytten kom på tal och de små vännerna stod ivrigt bredvid och berättade att de minsann ska hälsa på varandra.
Hur tösens väninna skulle hitta till nya lägenheten var enkelt, vi skulle bara få låna deras sms-ring-ring. Lätt som en plätt!

Söndag

Helgen går så fort. Speciellt när man inte gör nåt.
Vi har bara varit. Stumpan har lekt med alla barn i området sedan fredags eftermiddagen och kommer nog hålla på till ikväll. Leken prioriteras dessa dagar, då vi nästa helg lämnar det sköna radhusområdet i lummiga Täby för en 2:a i Beckomberga, Vällingby. Lite sorgesamt, lite spännande.

Jag hoppas på många barn i området och trevliga grannar.

Ice Age 3

Vilken fantastisk film! Jag och sambon hördes nog mest under filmens gång, då klockrena kommentarer från alla djur fick oss till tårar. Halvvägs genom filmen säger tösabiten med ett leende: Åå, så kul att gå på bio på en lördag! (Hon tycker inte att det är lika speciellt om det sker på söndagar.. logiken är härlig!)

Bäst var Sid's försök att förbättra kommunikationen med mamma dinosaurie.

Sköna lördag

Nu: pannkakor som tösabiten beställt.
Sedan: Bio, äntligen får jag se Ice Age 3!

En lugn och skön lördag. Kanske skulle jag ta tag i det här tekniska kring bloggen oxå, så jag lär mig lägga upp bilder?!

...

Ja, men så hade jag bokat in 6 resor för det umgänget som börjar på torsdag (och det gjordes för längesen eftersom jag vill lägga så lite pengar som möjligt på eländet). För 2 dagar sen fick jag sms att det inte behagar herrn att spendera tid med sin dotter. Han ställer in.

Resultatet av detta är en förbannad jag eftersom det inte finns avbeställningsskydd på lågprisbiljetterna på Norweigan och jag därför måste punga ut en massa mer pengar. Dessutom måste resorna bokas om innan morgondagen vilket är stress jag kan leva utan. Och för vad?!! Jo, för att jordens bedrövligaste människa inte kan bete sig normalt.

Bör tilläggas att tösen inte ens vill träffa sin far (lång, lång, lång historia..). Så en ljusglimt finns - hon blev överlycklig.

Fästingar

Dessa små kryp är djävulens redskap och totalt onödiga. Min kärlek berättade att man ska elda upp dem istället för att slå ihjäl dom. Då tänkte jag att man kanske skulle kunna ta och elda upp hela Stockholm, så dom dör? Då kanske man kan leva utan en evig stress. I och för sig skulle man ju kunna tutta på hela södra delen av landet så man är på den säkra sidan.

Hur detta på ett praktiskt och säkert sätt skulle utföras är oklart.

Det här med nycklar.

Just det, jag har gjort det igen. Fast i omvänd ordning. Nycklarna är nu inlåsta på jobbet, givetvis är det jag som öppnar imorgon. Det börjar tära på min självkänsla.

En ros..

till min sambo och mina föräldrar, och "svärmodern"! De har haft en kreativ helg som inkluderade tur och retur med bil och buss mellan Umeå och Stockholm. Det har varit kaos. Imorse klev vi upp 04.45 och efter en kanna kaffe och macka gav vi oss ut till Shurgard för att lasta in allt i förvaringsutrymmet. (Shurgard är förövrigt säkert som ett fort!) Mina kära stackars föräldrar satte sig sen i bilen för att köra 8+ timmar. Tack alla för en fantastisk insats!

12...

är en tråkig siffra. I alla fall när det anger hur många resor jag måste bekosta per månad i umgängesresor.

Viktig

Igår fick jag känna mig viktig. Ja, eller extra viktig för jag är alltid högst nödvändig. Jag gjorde en rundtur till Umeå och tillbaka på 3 timmar. Det var VIP-behandling när jag klev på samma plan med samma besättning på tillbakavägen. Hämtade tillbaka mitt hjärta:)

Sundbergs Konditori

i Gamla Stan, mumma. Jag och käresta intog maffiga bakelser, ja rekommenderar!
Det var en bra stund att grunna å om det är värt att spendera 500 kr på gummistövlar. Vet fortfarande inte.

Prat

Min sambo tycker att jag är söt när jag pratar med datorn. Det är så jag får mina frågor besvarade.

Idag

Idag hade jag öppningen på jobbet. Min älskade sambo klev upp i ottan för att köra mig (puss och tack!) så att jag inte skulle behöva ta nattbussen (!?) till Sundbyberg. En sådan god morgon, fram till målet. Neeej.

Jag i Sumpan, nyckel och larmnyckel i Täby.

Så många frågor, så lite tid..

Är det bara jag som har svårt för att förstå hur saker och ting förhåller sig här i blogg-världen? Jag är helt lost, och teknikinkompetent som jag är är det svårt att åtgärda problemet. Behöver nog en intensivkurs med kunniga S.

Men jag lyckades i alla fall skjutsa er vidare till en annan sida i cybervärlden. Ja, nu blev jag stolt!
(Förresten är det ganska fantastiskt med hela den här internet-grejen, jag blir imponerad varje gång jag börjar fundera. Och nej, jag är fortfarande "bara" 30 så ja, jag borde ha vant mig vid det här laget.)

Mitt hjärta försvann idag.

Umgänget har börjat. Dottern i Umeå och jag här. Om jag ändå visste att hon hade det bra, då skulle det göra lite mindre ont.

Dr Frost har landat.

Min älskade sambo och hans föräldrar har landat. Verkligheten har börjat. Men semesterkänslan håller sig kvar (förutom på vädersidan då.. saknade min tjocktröja och min jättefina gula scarf imorse på väg till jobbet)

ja, jösses...

Jag visade mitt sanna jag för Sumpan idag.

Imorgon kommer min kära sambo och hans föräldrar hem. Jag har lånat bilen i en veckas tid så det var dags att tanka. Jag och tösen svängde in på OKQ8 efter jobbet. När vi stannat vid pumpen började jag leta efter spaken till tanklocket. Letade och letade.... hittade ingen spak! Helt galet. När jag blivit nog stressad sms:ade jag min kära sambo i USA i hopp om att få veta var denna rackarns spak satt. Just som jag skickat iväg meddelandet dör telefonen. Typiskt. Det var bara att traska in på macken och be gossen bakom kassan om hjälp. När jag hade pratat ett tag såg gossen ut som ett frågetecken. Efter lite mer prat från min sida undrar han om jag provat att bara öppna den för hand. (I mitt huvud ekar det "Med fingrarna??!" men säger det tack och lov inte högt) Jag antar att jag såg ganska dum ut eftersom det tog ett tag att koppla, har ingen större koll på tanklocksområdet. Tanken hade inte ens slagit mig. Och mycket riktigt, sekunderna innan denna gosse kom till bilen hade jag med hjälp av pekfingret öppnat locket. Jag skrattade gott medan den hjäpsammen gossen såg lite förlägen ut. Besöket på macken tog lite mer än en kvart.

Två timmar senare laddar jag mobilen, slår på den och har då fått svar och bekymrade sms av min älskade sambo. Till min ursäkt vill jag bara säga att jag avverkat min första, något röriga dag på nya jobbet. Det måste ju vara anledningen till att jag inte kunde tänka logiskt.

time's up

då var tiden kommen. Semestern slut och verkligheten tar vid. Imorgon är första dagen på nya jobbet. Det är med blandade känslor jag går till sängs ikväll. En blandning av spänning, förväntan, glädje, ångest och ledsamhet. Ångest och ledsamhet för att de lediga, soliga dagarna med lilla tösen är över... och för att hösten kommer snart. Och när hösten kommer är allt kul över. Det har varit min filosofi sedan ja, jag minns inte när jag började få denna känsla men det tyder på att det pågått länge.. Lite ledsamhet för att lilla vackra får så långa dagar på dagis, vilket små skatter inte ska behöva. Det blir nytt för henne, nytt för mig. Spänning och förväntan för hur det kommer att te sig på jobbet. Jag hoppas på trivsel och lycka och att min intuition inte är helt off.

Så, blandade känslor här i Täby.

Är det möjligt?!

Efter 5 dagar med bad vid Rösjön har tösen fått nog. Så idag blir det ingen strand, till min stora besvikelse. Det är en av sommarens varmaste dagar och då är det vindstilla radhusområdet inte att föredra. En vattenspridare efterlyses!

nämen!

Kom just på att jag numera bor i samma stad som IKEA! För en norrlänning (som kommer från en nordligare stad än Sundsvall) var detta verkligen ett nämen!-moment. Har börjat med inköpslistan! Jag ska köpa en slickepott.

Känner lugnet

Bilresorna har gått bra, inskolning har gått ännu bättre, jag har än så länge hittat allt jag behöver i huset och vädret har varit suveränt. Dessutom blev dagens middag god: jag känner lugnet. Och ler lite. Min lilla söta har lämnat mig ensam på altanen för att arbeta på sitt sociala närverk: hon har fått in en fullträff och har nu en bedårande nyfunnen väninna på besök. Hon är stolt, det krävdes mod att ta första steget och det värmer hjärtat:)

Ja, då kanske det blivit dags för en kort förklaring av mitt nya läge. Har alltså tagit över mina "svärföräldrars" (det är inte på papper än) hus för närvarande, eftersom vi får vår lägenhet i slutet av augusti. Så jag och lilla söta flyttade hit för några dagar sedan, medan min sambo och hans familj befann sig i NY. Detta gjorde mitt lätt nervös då jag inte är så bekant med huset och Stockholm i övrigt! De kommer hem igen om en vecka.. Och när de anländer i huvudstaden igen kommer de bli grymt förvånade över vilken förvandling jag genomgått, från noll koll till massor... ja.. typ. Jag kan i alla fall stänga av GPS:en då och då:)

Så är det. Nu är det dags att plocka undan efter middagen, ni vet, den där roliga stunden.

Jag har landat

.. i dubbel bemärkelse. För det första så har jag på den mentala nivån har jag befunnit mig här ett tag nu, men ikväll blev tristessen för tung. Nu är det dags, även om det är mörkt på okända vatten:) Många frågor surrar i mitt redan tunga huvud. Men så..

För det andra så jag idag påbörjat det nya livet, i ny stad med nya uppdrag. Har lämnat norr för kungliga hufvudstaden. För att inviga detta nya liv tog jag och min underbara hälft, tösen på 5 år, en biltur på kvällskvisten. Målet var att hitta nya dagiset som vi ska till imorgon då inskolningen börjar.. Tack och lov för GPS! Det slår slint på mitt lokalsinne så fort jag kommer till Stockholm, men den här gången hade jag bara en 5 åring att förlita mig på så jag vässade mig själv (med teknisk utrustning). Det gick helt suveränt att hitta dit, och halvvägs tillbaka... sedan lossnade apparaten från rutan och föll ner mellan sätena. GPS-kvinnan fortsatte prata medan jag närmade mig en korsning... Medan jag letade efter den svarta saken, tittade på vägen, försökte lyssna på vad kvinnorösten sa och med min lugnaste röst försökte förklara till tösen att jag måste koncentrera mig, körde jag naturligtvis fel. Helt galet fel, vilket betydde en omväg ute på E18 eftersom man tydligen inte kan göra u-svängar varsomhelst.

Så, jag går till sängs lite orolig inför morgondagen då vi ska ut i morgontrafik.