Jag var inte så bra på det här med att blogga. Jag tycker inte om att vara dålig på saker, men jag måste nog inse att detta faller på min vara-sämre-på-lista. Tror jag har hamnat i en sorts cybersvacka, det är en pina att kolla mailen och att sitta framför skärmen. Det är ju inte alls så jag vill vara! Jag skyller på H1N1.
Så, jag har varit sjuk ganska länge nu. Det rör sig om kanske 6 veckor, om inte längre. Detta betyder att jag konstant måste bära med mig näsdukar, eftersom det annars kan bli en aning obehagligt både för mig och mina medmänniskor. Ett paket i kappan, helst ett i vardera ficka och så klart två i väskan. Så måste jag ha med mig kräm så jag kan smörja min stackars snok. Den behöver extra omtanke för tillfället. Sen är det min hals. Den kräver att jag bär med mig vatten, halstabletter och min käre sambos astmamedicin. Det är slem, gegg och grönt överallt. Inte det minsta kul. Men jobbat har jag gjort, för jag hävdar att jag är stålkvinnan. Ja, sen är jag rädd att det ska börja plinga i chefens dator om jag är borta från jobbet fler dagar. Då måste jag på psyksamtal med henne för att bevisa att jag inte har psykiska problem. Frågan är om hon kanske ändå misstänker det efter vårt medarbetarsamtal? (Jag bestämde mig nämligen för att vara mig själv och visa min neurotiska sida:)
Med all rätt går sjukdomssnacket hejvilt på jobbet. Det pratas om svininfluensa, streptokocker, svinkoppor och scharlakansfeber. Det enda som inte går på jobbet är det förstnämnda. Med mitt bedrövliga immunförsvar har jag nog valt fel yrke.. Vaccinpratet hör jag minst 5 ggr/dag. Det gör mig obekväm. Det hade nog varit enklare om chefen hade tvingat oss att ta det, då hade jag inte haft något val. Men nu är det ju inte så. Vi har inte ens fått någon rekommendation. Har hört att det gör ont att få just den här sprutan. När jag får höra detta är min respons att jag väntar tills de ger ut vaccinet i pillerform.. Jag är hysteriskt nålrädd, och tanken på att de inte bara ska sticka mig utan dessutom spruta in något främmande i min fina arm gör mig ledsen i kroppen. Sist jag gav ett blodprov krävdes tre sköterskor: En som stack mig (dvs. djävulen), en för att hålla fast armen och en som satt och strök mig över huvudet och pratade lugnt (hade hon inte varit nåltokig skulle jag säga att hon hade en släng av ängel i sig). Då var jag 29år gammal. Pinsamt. Så, nej, jag vill inte ta vaccinet. På riktigt. Men jag får lite dåligt samvete, jag har ju en tösabit här hemma.. som antagligen redan haft svinis, men man vet ju aldrig...
Nä, det är lördag och nu ska jag utnyttja den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar