Ett smakprov

Ikväll kom känslan, den utmattade, trötta, ont-i-huvud/nacke/rygg känslan. Den känslan som kommer när ett liv ska packas ihop. Jag var inte alls beredd.

Projektet påbörjat!

Nu äntligen är projektet Det nya livet inlett. Detta är vad som skett:

6 flyttlådor packade och igentejpade.

Jag blev ivrig trots tröttheten och rev ner alla gardiner, tavlor och tyg i alla former. Dessutom står bokhyllan väldigt tom. En liten del av mig hoppas på att jag inte packat något som kommer behövas under dessa två veckor innan flytten. Men då är det bara att bita ihop, tejpat är tejpat.

Så, projektet är stort för oss. Vi har känslan av att livet börjar på riktigt. Ja, alltså nu ska vi inte försumma lilla tösen som varje dag förgyller mitt liv, men nu ska vi få bo och leva som vi skulle ha gjort för längesen. Fast vi har inte haft tillfälle förrän nu.

Vi längtar. Vi längtar så att benen i kroppen värker. Nu har vi bara 13 dagar kvar att åka buss till lillans skola. Fantastiskt!

Helgen är slut och ännu en vecka har gått

Köket är i lugn stämning. Det är mysigt. Lägg märke till den härliga högen med tidningar bakom ljuset. Jag gillar den. Den påminner mig om att vi snart får linda in ömtåliga saker och lägga dem i stora flyttlådor och dra härifrån. Till det nya livet. Jag längtar.

Blocket

Hälften av allt som säljs på Blocken är för närvarande vårt. Har aldrig lagt upp så många annonser. Och vilken kick det är att få det sålt!

Lillans lila loftsäng är galet populär. Å det det ska den vara. Det var den jag slet med istället för C-uppsatsen:) Ska passa på att njuta av den innan den hämtas! (För övrigt så skulle köparen lägga den, i delvis nedmonterat skick, på sitt takräcke... Jag borde smygfilma eländet!)

Igår sålde vi ett leksakskök till en kvinna som knappt kunde göra sig förstådd på engelska. När hon såg det lilla köket såg hon besviken ut, och frågade efter lådan. Då vi inte hade lådan funderade hon ett tag och sen frågade om vi hade något mer att sälja. Något som passar till en flicka? Jag och min käre fambo tittade på varandra för att sedan fundersamt låta blicken vandra in i lillans rum. Eftersom det var en sådan oväntad fråga så visste vi inte hur vi skulle bete oss. Den spända tystnaden hängde i luften. Både jag och min karl gick in i rummet och mumlade nooo, it's only the kitchen.. med viss osäkerhet. När jag såg att damen var på väg i lillans rum skyndade jag min ut för att mota bort faran. Lillan må stundvis leka affär därinne, men nu var hon inte hemma och att döma av damen var hon inte på lekhumör. Väl vid dörren igen skulle hon köpa köket. Fambon frågade om hon ville ha bärhjälp. Svaret var luddigt. Men damen öppnade dörren, sa Give me! och tågade ut i trapphuset. Fambon kom efter med köket. Det var lustigt.

En ros..

till min sambo och mina föräldrar, och "svärmodern"! De har haft en kreativ helg som inkluderade tur och retur med bil och buss mellan Umeå och Stockholm. Det har varit kaos. Imorse klev vi upp 04.45 och efter en kanna kaffe och macka gav vi oss ut till Shurgard för att lasta in allt i förvaringsutrymmet. (Shurgard är förövrigt säkert som ett fort!) Mina kära stackars föräldrar satte sig sen i bilen för att köra 8+ timmar. Tack alla för en fantastisk insats!