Så här års undrar jag lite över varför jag flyttat till Stockholm. I Norrland finns inte fästingar, i alla fall så kryllar det inte av dem. Här blir jag alldeles svettig om jag måste vistas i gräset. Detta stör mig något oerhört. På grund av satans påfund måste jag vaccinera mig. Mer elände får man leta efter.
Att ta fästingvaccinet är för mig detsamma som att frivilligt bli diabetiker. Att välja ett liv med sprutor. Den första, den andra, den tredje och sedan måste man förnya den vart tredje år. Det är så hemskt att jag mår illa.
Jag vet att jag måste, för hemska saker kan inträffa om jag inte tar sprutor (och då menar jag att jag alldeles säkert skulle dö på kuppen) och det är självklart att lillan ska ta dem. Och lillan måste ha en fungerande mamma, så jag måste ta dem.
Varför kan man inte bara köpa ett halsband på apoteket, ett sånt som hundar har?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar