Skeppsholmen

Idag åkte vi in till stan för att fiska lite. Det är något som lillan velat göra ganska länge. Vi kände att det är på tiden att hon får prova på riktigt istället för att hon står med pinnar och sjögräs vid strandkanten utan något som helst hopp om att få napp.

På bussen dit ville jag, som välmenande mamma, förbereda henne på att vi kanske inte kommer få någon fisk, för det vet man inte... att det tar tid.. man måste ha tålamod... men att det är mysigt ändå! För så var det när jag som liten fiskade..

Ett metspö och ett kastspö senare satt vi vid vattnet.

Vi gick över till Kastellholmen och fick tips att fisken nappar bäst med metspö (jo, tjena tänkte en optimistisk mamma...)

Mamma hade fel! Vi hann nästan inte få ner kroken i vattnet innan det nappade. Superkul! Fyra stycken krånglade fambon loss från kroken och vissa hade turen att slippa undan.

Lillan är en modig tjej. Hon satte masken på kroken och petade på en fisk. Jag petade varken på masken eller fisken (är en friluftsmänniska utan dess like:)

Jag kom på att jag aldrig kommer kunna fiska själv med tösen. Jag kan för mitt liv inte sätta dit masken, och skulle vi råka få napp skulle jag vara tvungen att klippa av fiskelinan för att ta med den lilla stackars fisken hem för vidare assistans. Det skulle bli både dyrt och opraktiskt.

Men vi hade jättemysigt och lillan såg ut som hon fötts med fiskespö i handen:)

Kvällen spenderades på klipporna med engångsgrill och god mat. Lillan plurrade i en gång och vi kom överens om att vi kan säga att hon badade då vattnet nådde till midjan innan hon kom upp igen.

God natt!