Igår vid lunchtid kom jag hemskuttandes från stan med min nya leksak. Förväntansfull, nyfiken, glad och lite ont i magen hade jag (bara tanken på att jag var tvungen lägga över alla kontakter med hjälp av penna och papper var en tung tanke..) när jag klev in genom dörren. Jag skyndade in till lillans rum och visade att jag lyckades hämta ut telefonen alldeles själv! Fambon konstaterade att den var lättare än han trott. Och ja, den var väldigt lätt. Sen satte jag mobilen på laddning.
Efter dryga timmen har lillan och fambon lekt klart. Karln min kommer ut i vardagsrummet och börjar plocka i kartongen till telefonen. Han undersöker vad som finns i och plockar upp en mörk fyrkant. (Vid det här laget står jag och håller i telefonen och har just konstaterat att den nog är klar till kvällen.)
Konstig tystnad uppstår.
- Laddar du telefonen utan batteri?! säger han och fyrar iväg ett obehagligt leende.
Hoppsan. Kvällen med den något tyngre telefonen i min hand gick ungefär i samma anda.
Efter dryga timmen har lillan och fambon lekt klart. Karln min kommer ut i vardagsrummet och börjar plocka i kartongen till telefonen. Han undersöker vad som finns i och plockar upp en mörk fyrkant. (Vid det här laget står jag och håller i telefonen och har just konstaterat att den nog är klar till kvällen.)
Konstig tystnad uppstår.
- Laddar du telefonen utan batteri?! säger han och fyrar iväg ett obehagligt leende.
Hoppsan. Kvällen med den något tyngre telefonen i min hand gick ungefär i samma anda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar