En fågel i örat.

En av alla de saker som jag är rädd för är att få en fågel i örat när jag cyklar. När jag cyklar fort alltså. Det vore inte bara obehagligt och smärtsamt utan även dödligt. Detta tänker jag på när jag är ute och cyklar. Eller, jag påminns om den otäcka tanken varje gång jag cyklar fort och det finns fåglar i närheten. Det händer ganska ofta.
Detta började under min högstadietid. Då cyklade jag över en mindre cykelbro varje dag för att ta mig till och från skolan. De bevingade små djurens motorväg korsade denna bro och otaliga gånger susade de förbi mitt framför näsan på mig och missade mig med en hårsmån. Därav min rädsla för en fågel i örat. En av bilderna som dyker upp i huvudet på mig är från Kalle Ankas jul, då Kalle är ute i djungeln och ska ta kort på de sjungande kolibrifålarna. Knäppjönsen som försöker sabba hans kort åker med näbben före in i en trädstam - så skulle det nog se ut om jag fick en näbb kraftigt fastkilad i hörselgången. Läskigt.

Så är det

Doktor Frost är bara 35 % ond. Det är inte värre än så.

En vecka, 2 dagar..

Så länge är det tills vi åker från terminal 5 på Arlanda. Och vad finns på terminal 5??

Starbucks.

Insikten om jag ska befinna mig inom räckhåll för kedjans fantastiska koffeindrycker kom lite som en chock, äntligen! S, min sköna höna, du kommer finnas med i tankarna :)

Äntligen!

Nu är utlandssemestern bokad. Jag fick min pool, palm och strand, det kan ju inte bli bättre!

Välkommen tillbaka!

Om jag ska vara ärlig så kändes det si så där att lämna semestern bakom sig och börja jobba igen.. En liten glad överraskning var alla små "tack för den här terminen" från föräldrarna som väntade på hyllan på jobbet:) Så oväntat och tack själv!

Norrlandssemester

Jag och tösen tog semester och åkte upp till björkarnas stad.

Lilla sockersöta badade som aldrig förr! Hon lärde sig "simma under vatten" och hoppa från kanten. Mammahjärtat sprudlade:)
Älskade mor min försedde mig med bland annat finfina groddar som intogs vid varje måltid. Nyttigt värre!
Kärleksviken. Lite kallt men tillslut tog vi oss i..

Sandkaka? Ja, tack.

Älskade far vid grillen nästan varje kväll..

Behandling av sommarfötter är ett måste! Mycket HTH lotion, plastpåsar och strumpor i någon timme och vips är dom som nya. Jag har lärt mig mycket under denna vistelse..

Så fick vi kela och knöla med vår lilla Dina. Eller rättare sagt, tösabiten fick det, jag å andra sidan gick på allergimedicin och astmamedicin och höll mig på avstånd... Både Dina och lilltjejen fick en välbehövlig dos av varandra!

Utöver detta hann vi med en sväng till fårhagen, 4H-gården, galet mycket glass, kaffe med saknade vänner. Det var med andra ord en härlig vecka och det bästa var att få rå om mor/mormor och far/morfar:)

Fredagsmys

För några år sedan hade jag inte ens tänkt tanken på att provsmaka ovanstående. På den tiden åt jag inget som var geggigt och/eller innehöll många ingredienser. Ja, förutom Bearnaisesås då. Men så hände något, jag tror jag blev vuxen.. Nu älskar jag allt som är kladdigt! Förra året hittade jag ett fantastiskt recept som användes flitigt : Fransk potatissallad med kronärtskockor.

Jag brukar använda mig av det jag har hemma och idag blev det körsbärstomater, gurka, kräftstjärtar/choritzosalami. Jag njöt av dagens middag - tösen rynkade på näsan och tyckte jag var konstig som åt det. Smaken är som baken..

M är försvunnen!!

Igår kväll gjordes tårta och planer smiddes med tösabiten: Fambo/Bonuspappa fyller 27 år idag! Lillan var så spänd över uppvaktningen på sängen att hon knappt kunde somna. Jag konfererade med bäste fambo om vilken tid vi skulle väcka honom då han inte har semester och måste åka till jobbet i ottan. Så jag ställde väckaren på halv 6.

När klockan ringde imorse så försökte jag desperat väcka lilla söta - no respons. Jag viskade, viskade lite högre, strök henne i ansiktet, skakade henne lätt, lyfte lemmar - no respons. När jag intensivt försökt i 5 min så ringer karlns klocka. Men va nu då?? Han skulle ju sova...

Med tösen fortfarande sovande konstaterade vi att jag ställt klockan på 6.30 istället för 5.30 (jag måste tänkt: halv sex..det är en sexa med... alltså 6.30..klokt och effektivt!). Det resulterade i att M fick bråttom till jobbet och vi hann inte med tårta på säng. Istället gick jag och min ångest och la oss. När lillan sedan väckte mig vid 9 tiden utbrast hon förskräckt "Mamma, M är försvunnen!!"

Usch vilken dålig sambo och mor jag är som inte kan hålla koll på tiden. Men som så många gånger tidigare kan vi konstatera att det här med morgonstund inte är min starkaste sida.
Vi gör ett nytt försök imorgon, hoppas tårtan fortfarande smakar bra (eller så kanske jag gör en reserv liksom för att kompensera..)